Beskrivning av Ekofiberns förutsättningar:
Lufttäthet – Ekofiber är en högdensitetsprodukt
Materialet är mycket tätt och därmed har Ekofiber en hög densitet. Tack vare den goda tätheten och en tyngd på ca 50 kg/m3 i väggar och snedtak förhindrar man luftströmmar (konvektion) i isoleringen. Lufttätheten gör även att Ekofiber har en hög värmekapacitet.
Konvektion i lågdensitet material
Lösfyllnadsisoleringar som t.ex. mineralull är porösa och innehåller stora mängder luft. Det öppna porsystemet möjliggör att inre luftrörelser kan uppstå på grund av små temperaturskillnader. Även luftrörelser vid ytor, orsakade av exempelvis vind, kan ge upphov till luftrörelser inuti isoleringen. I båda dessa fall ökar de inre luftrörelserna värmetransporten i lösfyllnadsisoleringen, så kallad naturlig konvektion eller påtvingad konvektion uppstår.
Luftrörelser i och kring taket påverkar inte bara värmeisoleringens funktion utan även fuktbalansen i konstruktionen. Att ha kunskap om fukt- och värmetransport genom luftrörelser, så kallad konvektion, är avgörande för en riktig byggnadsfysikalisk dimensionering av ett vindsbjälklag. Isolermaterial som är känsliga för luftrörelser ska, enligt Boverkets riktlinjer, förses med vindskydd om det finns risk för luftrörelser längs isoleringens yta.
Konvektion i Ekofiber
Ekofiber har genom sin höga densitet och sitt låga värde för luftgenomsläpplighet mycket låg inre konvektion(M. Serkitjis CTH rapport Vindskydd på lösull). Fibern består av cellulosafibrer, dvs. växtfibrer. Dessa innehåller luft som bidrar till att binda effekt vid anblåsning. Hela energin i isoleringen blåser med andra ord inte bort när den utsätts för vindpåverkan. En vindhastighet utomhus på 6 m/s kan orsaka en vindhastighet på cirka 1,5 m/s parallellt med värmeisoleringsmaterialet i ett ventilerat vindsbjälklag.
Mäta Konvektionen i ett material, det ska Lamda-värdet (λ)
Den beräkningsmodell som används idag för att bestämma ett materials isoleringsförmåga (det s.k. Lambda-värdet) är inte relevant. Boverket och Professor Christer Harryson har tillsammans med bl.a. KTH och Chalmers arbetat för att få till en ändring i byggbestämmelserna.
De har bland annat följande förslag:
- Arbetsutförandebrister beaktas med större korrektioner än hittills.
- Egenkonvektionens inverkan på värmeförlusterna måste beaktas i ökad utsträckning, framförallt i takkonstruktioner med öppna ytor och lösull.
- Uppgifter om luftgenomsläppligheten bör dokumenteras för alla isolermaterial.
- Påtvingad konvektion p.g.a. blåst, temperatur och ventilationssystem beaktas.
- Materialprovningsmetoder anpassas mer till verkliga förhållanden.
Detta gäller i synnerhet lösfyllnadsisolering som f.n. rutinmässigt testas med
provtjocklekar på 150 mm och observera, nedåtriktat värmeflöde. Det här innebär att man inte tar hänsyn till konvektionen i ett Lambda-värdes prov. Sammanfattningsvis beror den stora skillnaden i isoleringsförmåga på tre faktorer, lufttäthet, värmekapacitivitet och konvektion.